Varför måste de alltid gå på toa?
Har spenderat en hektisk helg med min familj. Känner mig nu helt utpumpad och har en vecka på mig att återfå krafterna. Med din familj undrar ni nu? Menar du släkten? Nä, jag menar min man och mina barn. Full rulle från morgon till kväll.
I lördags lyckades familjen försova sig. Försova sig gör inte barnfamiljer för vi är ju uppe med tuppen, men på något märkligt sätt så hade min man lyckats somna i soffan medan barnen såg på barnkanalen och jag sov min skönhetssömn med Olivia på ovanvåningen. Fem i halv tio vaknar jag med ett ryck och inser att hela familjen ska vara på ett barnkalas på Build-a-bear kl. 10. Ingen är påklädd eller har ätit frukost. Shit!
Snabbt tas ett beslut att skicka 5-åringen till grannen som ska på samma kalas, medan vi försöker kommer efter så fort som möjligt. Stressigt värre, men den som egentligen var bjuden på kalaset kom iallafall iväg. En timme senare åker vi andra till Malmö och ansluter i affären där kalaset hålls. Påminn mig om att inte åka till en nalleverkstad med tre barn igen! Olivia var varm och grät, Jakob förälskade sig i en koalabjörn och Otto fick ett sammanbrott när han inte fick en militärutstyrsel till sin nyinskaffade björn. Ännu en timme senare, och 300:- fattigare, lämnar vi shopen under hyfsat samlade former. Otto förstår visserligen fortfarande inte varför han inte kunde få skridskor till sin nalle, men är ganska nöjd med tröjan och kepsen. Två enorma lådor ska nu fraktas ut i bilen tillsammans med tre barn och en barnvagn. Kul! På vägen ut tar vi svängen om Po.P för att killarna ska välja färg på vårjackorna. Jag tar barnen och mannen går för att köpa lite stärkande kaffe. Inne på Po.P kommer så de förlösande orden. Mamma, jag måste kissa! Nä, inte nu tänker jag. Men, visst. Ut ur butiken, letar efter toa, inser att den är på andra våningen. Ingen hiss i närheten! Nu börjar stressen göra sig gällande. Vet att det inte är många minuter man har att spela på med kissnödiga barn. Hittar mannen i kaffekön och lämnar Olivia till honom. Ser McDonalds och smiter in för att låna toa. Kö!!! Står i kön ett tag, inget händer. Jakob gnäller att nu kommer kisset. Nä, inte än ryter jag som den pedagogiska mor jag är. Ser att man måste stoppa en femma i låset till toan när vi kommer fram. Jag har ingen plånbok för den ligger i vagnen. Kvinnan framför mig upplyser om att om man inte låser så behöver man inte betala. Jag tänkare att låsa det behöver vi inte, och står kvar i kön. Efter minuter som verkar som timmar öppnas äntligen dörren och kvinnan före oss i kön låter oss gå före henne. Otto säger: -Mamma, man måste betala. Nä, säger jag och föser ungarna in på toa. Plötsligt blir det kolmörkt. Tydligen får man inte heller ljus om man inte betalar. Jag puttar upp dörren samtidigt som jag försöker sätta Jakob på toan. -Mamma, jag kan inte kissa om jag inte ser, gnäller barnet. Jo då, det kan du visst. Otto öppnar dörren lite till och säger förnuftigt.-Man måste faktiskt betala om man ska gå på toa. Jag hör hur det fnissas i kön utanför men tänker att nöden har faktiskt ingen lag. Kissar båda barnen snabbt och tänker att lycka måste vara två nykissade barn på McDonalds. Och tänka sig jag har ju sparat 10kr till familjen. Hoppas att McDonalds kan klara förlusten. Tänk om alla skulle göra så här!
Efter mycket om och men, och utan fler affärsbesök, lämnar vi Malmö. Nästa gång vi ska hit så ska vi har kissat innan...och ställt väckarklockan.
I lördags lyckades familjen försova sig. Försova sig gör inte barnfamiljer för vi är ju uppe med tuppen, men på något märkligt sätt så hade min man lyckats somna i soffan medan barnen såg på barnkanalen och jag sov min skönhetssömn med Olivia på ovanvåningen. Fem i halv tio vaknar jag med ett ryck och inser att hela familjen ska vara på ett barnkalas på Build-a-bear kl. 10. Ingen är påklädd eller har ätit frukost. Shit!
Snabbt tas ett beslut att skicka 5-åringen till grannen som ska på samma kalas, medan vi försöker kommer efter så fort som möjligt. Stressigt värre, men den som egentligen var bjuden på kalaset kom iallafall iväg. En timme senare åker vi andra till Malmö och ansluter i affären där kalaset hålls. Påminn mig om att inte åka till en nalleverkstad med tre barn igen! Olivia var varm och grät, Jakob förälskade sig i en koalabjörn och Otto fick ett sammanbrott när han inte fick en militärutstyrsel till sin nyinskaffade björn. Ännu en timme senare, och 300:- fattigare, lämnar vi shopen under hyfsat samlade former. Otto förstår visserligen fortfarande inte varför han inte kunde få skridskor till sin nalle, men är ganska nöjd med tröjan och kepsen. Två enorma lådor ska nu fraktas ut i bilen tillsammans med tre barn och en barnvagn. Kul! På vägen ut tar vi svängen om Po.P för att killarna ska välja färg på vårjackorna. Jag tar barnen och mannen går för att köpa lite stärkande kaffe. Inne på Po.P kommer så de förlösande orden. Mamma, jag måste kissa! Nä, inte nu tänker jag. Men, visst. Ut ur butiken, letar efter toa, inser att den är på andra våningen. Ingen hiss i närheten! Nu börjar stressen göra sig gällande. Vet att det inte är många minuter man har att spela på med kissnödiga barn. Hittar mannen i kaffekön och lämnar Olivia till honom. Ser McDonalds och smiter in för att låna toa. Kö!!! Står i kön ett tag, inget händer. Jakob gnäller att nu kommer kisset. Nä, inte än ryter jag som den pedagogiska mor jag är. Ser att man måste stoppa en femma i låset till toan när vi kommer fram. Jag har ingen plånbok för den ligger i vagnen. Kvinnan framför mig upplyser om att om man inte låser så behöver man inte betala. Jag tänkare att låsa det behöver vi inte, och står kvar i kön. Efter minuter som verkar som timmar öppnas äntligen dörren och kvinnan före oss i kön låter oss gå före henne. Otto säger: -Mamma, man måste betala. Nä, säger jag och föser ungarna in på toa. Plötsligt blir det kolmörkt. Tydligen får man inte heller ljus om man inte betalar. Jag puttar upp dörren samtidigt som jag försöker sätta Jakob på toan. -Mamma, jag kan inte kissa om jag inte ser, gnäller barnet. Jo då, det kan du visst. Otto öppnar dörren lite till och säger förnuftigt.-Man måste faktiskt betala om man ska gå på toa. Jag hör hur det fnissas i kön utanför men tänker att nöden har faktiskt ingen lag. Kissar båda barnen snabbt och tänker att lycka måste vara två nykissade barn på McDonalds. Och tänka sig jag har ju sparat 10kr till familjen. Hoppas att McDonalds kan klara förlusten. Tänk om alla skulle göra så här!
Efter mycket om och men, och utan fler affärsbesök, lämnar vi Malmö. Nästa gång vi ska hit så ska vi har kissat innan...och ställt väckarklockan.
Kommentarer
Trackback
