Lundamamma

                                                                                          

Vi har precis kommit hem från Åre där vi spenderat en kaotisk men fantastisk vecka i backarna. Jag som är uppväxt i Lund är ju inte precis snövan, men min man älskar skidåkning och med lite hjälp från svärföräldrar, svägerskor och svågrar bar det av norrut.

Att planera en skidresa med tre barn under sex år visade sig inte vara det lättaste. Man kan börja med att undrar hur man  tar man sig till Åre på bästa sätt? Ska vi flyga, ta tåget, eller kanske köra själv? Och kan egentligen en tre månaders baby sitta 14h i sin bilbarnstol-tveksamt, eller hur?

Det fick bli tåg. Har ni försökt boka biljett till tåget någon gång? Antagligen, men många har inte försökt boka nattåg till Åre med tre barn. Det är nästan omöjligt att göra på rätt sätt. I instruktionerna på nätet står att man ska boka in alla barnen, även spädbarn. Men då fick vi inte plats i kupén... Det var bara att börja om igen. Tog bort spädbarnet, fick betala fullpris för två tomma liggplatser istället. Bestämde mig för att ringa bokningen. Fick vänta i tjugo minuter i kö, och under tiden vaknade naturligtvis Olivia och ville ha mat. Hinner stoppa in bröstet i munnen på henne precis innan en vänlig man på SJ svarar. Förklarar mitt ärende och dividerar lite fram och tillbaka om  tågtider och bokningsanvisningar. Olivia sätter i halsen och bestämmer sig för att kaskadkräkas över mig, telefonen och soffan. Jag avslutar samtalet med SJ utan biljetter, men totalt dyblöt av babykräk.

Nytt försök dagen efter, nu med de stora killarna sovande, och Hans som backup till Olivia. Lyckas efter ett tag boka en sovvagnskupé till Åre, men endast liggvagn hem. Begär ombokningsbara biljetter ifall vi ändrar oss, får kräksjuka eller influensa.

Biljetterna kommer med post, svindyra, eftersom vi bokat så sent. Inser att vi måste boka om hemresan eftersom stugan i Åre inte har tillräckligt med sängplatser fredag till lördag för alla i släkten som ska delta. Ringer SJ och vill boka om. Går inte eftersom biljetterna redan skickats. Jag måste ner på stan och lämna in biljetten innan jag kan få en ny. Okej, inga problem. Det kan jag göra dagen efter när jag inte har något för mig. Trodde jag ja. Dagen efter har Jakob, min 3 åring feber, och vi kan inte gå någonstans. Dagen efter är mannen också sjuk...och ett par dagar senare också Olivia och min 5-åring Otto. Biljetten blir inte ombokad förrän i veckan efter när Hans får följa med till stationen och vakta barn i bilen.

Jag anländer till stationen i Lund där allt är lugnt och fridfullt. Det gäller att ta vara på alla lugna platser när man har tre små barn... Det går bra att meditera på en centralstation när inget annat står till hands. Mitt lugn byts dock ganska snabbt ut till irritation när det visar sig att könummersystemet inte rör på sig alls. Ett nummer var tionde minut. Ringer mannen i bilen och undrar hur det går. Han meddelar att han behöver mer pengar till p-automaten om det tar mer än 15 minuter till. En arg p-vakt cirkulerar runt stationen.

Efter 15 minuter till är det min tur, funderar på om jag hinner ut med mer pengar, men tänker att jag måste fixa biljetten först. Vet att Olivia behöver äta strax. Sj-mannen är totalt humorbefriad. Suckar när han tittar på mina biljetter, och förklarar att datorn är sönder så det kan ta ett tag. Känner att jag börjar svettas...Sj-mannen suckar igen och frågar varför jag bokat så konstigt. Helt fel, enligt honom. Jag svarar att det är SJ som bokat, inte jag. Han frågar hur gamla barnen är och jag upplyser honom. Jaha, då var det visst rätt ändå. Tack och lov, tänker jag. Han vill ha 500:- i avgift för att jag bokar om trots att biljetten på fredagen är billigare. Tydligen får man inte använda hela beloppet på biljetten...Jag tar fram mitt visakort och betalar. Mobilen ringer, p-vakten närmar sig och pengarna är slut. Sj-mannen får inte rätt på kortet, vill dra 4000:- istället för 500:-Försöker flera gånger, inget funkar. Jag svettas...Sj-mannen förklarar att jag får betala hela biljetten en gång till. Okej, när får jag tillbaka pengarna då frågar jag? Inte vet jag svarar SJ-mannen. Jag svettas  och känner att jag inte har något val. Betalar hela biljetten för andra gången-hoppas att jag får tillbaka pengarna någon gång. SJ-mannen tittar på slippen- och utbrister- "Det är klar att detta inte funkar, du betalar ju med ett annat kort" Jag rycker åt mig biljetten och väser med spända käkar- "Du kunde ju ha sagt att man var tvungen att använda samma kort som vid första köpet iså fall. Svettandes återvänder jag till bilen där man och barn nu suttit i 1h. Upptäcker att Olivia fått feber igen. Är iallafall glad att jag äntligen har rätt biljetter...