Lundamamma

                                                                                 


Jag älskar min man men han har en liten udda strategi på morgonen. Han går upp med barnen på morgonen, något som jag är oändligt tacksam för eftersom jag då kan sova lite extra efter alla nattmål, men efter att han har gått upp verkar det inte hända något alls. Från uppgång och fram tills dess att barnen kommer till dagis går det minst två timmar. Idag tog jag barnen på morgonen för att mannen var tvungen att vara på ett möte kvart i sju. Kvart i åtta visste jag inte vad vi skulle göra mer. Då var alla påklädda och hade ätit. Funderade starkt på att köra iväg dem till dagis men eftersom Hans hade lovat att komma hem och säga hejdå till Jakob så vågade jag inte trotsa treåringen. En sådan fadäs och hela helgen kan vara förstörd.

Men nu när jag sitter här så funderar jag på vad mannen egentligen gör på morgonen. Han måste vara mycket bättre på att ta det lugnt än jag är. Jag gör allt i ett rasande tempo så att vi blir klara snabbt och ingen hinner börja bråka. Visst svettas jag på kuppen, men det är sååå skönt när jag är klar.

Jag har vissa misstankar om extrasömn i soffan framför Barnkanalen och samtal med jobbet, men än har jag inte fått det bekräftat...