Lundamamma

Eftersom jag just nu är på krigsstigen mot barnsjukvården så tänkte jag att jag kunde göra ett annat politiskt inlägg också. Sydsvenskan publicerade igår en artikel om lärarnas dåliga löner. Tydligen tjänar jag 46% sämre än mina kolleger i Danmark. Kul! Nja, kanske inte. Jag älskar att undervisa, men jag hatar löneutvecklingen och karriärsmöjligheterna. Vet ni att vissa år har vi fått lönepåslag som varierat mellan 300:- för den med lägst påslag och 500:- för den med högst. Vi har alltså individuella löner som skiljer ett par hundralappar mellan. Är det verkligen individanpassat? Är det värt att jobba extra för kanske 100:-mer i månaden? Eller ska man nöja sig med att "bara" göra sitt jobb, och få utlopp för sin kreativitet på annat ställe där det är mer värt?

Bli lärare för att du älskar barn och ungdomar, undervisning och kunskap. Bli det absolut inte för att du tror att du ska kunna leva fett på lönen-då måste du skaffa dig en välbetald partner-ja, eller flytta till Danmark förstås.